Ett år utan dig

Ett år har nu passerat.
Att ett år kan vara så långt.
Som en liten evighet,
fast i andras ögon så fort.

Du är hos mig varje dag.
I hjärtat,
I tankarna,
I luften.

Ett hål som aldrig försvinner,
och som aldrig kan fyllas.
Det existerar,
men mer som en påminnelse om allt gott,
och mindre som något smärtsamt.

Jag hoppas
och nästan vet,
att du ser mig.

Jag hoppas,
och tror,
att du är stolt.

Jag hoppas,
och längtar,
tills vi ses igen.

Älskar dig, upp till himlen och tillbaka. ♥

Mata ankor med torrt bröd..

Idag tittade jag på "The Notebook". En väldigt bra film!
Men under ett tillfälle i filmen pallade jag inte riktigt. Allie och Noah har rott ut med en båt, och han frågar om hon vill mata ankorna. Han ger henne något jag gissar är bröd.
Då får jag en minnesbild i huvudet.

Jag är hemma hos mormor. Jag är liten, vet inte hur gammal, men liten. Vi är i hennes kök, och hon berättar för mig att idag ska vi gå ner till trekanten och mata ankorna. På diskbänken ligger en vit påse, och lite andra påsar, med bröd som blivit torrt. Det ska vi mata ankorna med.

Det är tillochmed jobbigt att skriva det här. Jag saknar henne så att det gör ont i hela kroppen och halsen vrids till en värkande knut.
Hon tyckte så mycket om mig. Och jag tyckte så oändligt mycket om henne. Ingen kramades på samma sätt som hon. Ingen beskyddade på samma sätt som hon. Ingen var så osjälvisk som hon. Ingen lagade mat med samma kärlek som hon.

Och så tänker jag på att jag aldrig sa hejdå..

Jag saknar dig så mycket. Jag tänker på dig varje dag. Åh, vad jag ångrar att jag inte sa hejdå. Jag vet att du skulle säga att jag inte ska ångra mig, att du förstår. Du om någon.
Jag älskar dig. Jag älskar dig, älskar dig, älskar dig. Jag önskar jag fick krama dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag önskar jag fick träffa dig i himlen, typ imorgon. Men jag trivs ju så bra här på jorden, så jag får bara vänta tills naturen gör sitt. Tror inte riktigt på att fuska sin väg upp dit. Och jag vill inte fuska, absolut inte. Jag bara saknar dig så mycket. Det gör vi allihopa ♥

Ibland hittar man saker, och det hugger till i hjärtat

Från: Sandra
Till: Pappa

Kom just på att jag faktiskt inte uppdaterat dig om vad som har hänt hät hemma, ville inte skriva det öppet på loggen!Anledningen att jag inte berättat det tidigare är att jag har behövt tid att smälta det själv!Mormor är sjuk. Väldigt sjuk. Hon har legat på sjukhus de senaste tre veckorna efter att ha varit dålig nästan hela sommaren. Mamma tog henne till sjukhus bara ett tag efter att jag kommit hem från er!Vi har fått veta att hon har cancer. Det började i lungorna och har spridit sig till hjärnan. I hjärnan har hon ca tio tumörer. Det betyder att ingen behandling finns, det går inte att rädda henne. Det enda man kan göra är att ge henne strålning. Det förlänger inte hennes liv, men det lindrar smärta. Läkarna har sagt att hon har 2-3 månader kvar. Jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner just nu. Såklart är det otroligt hemskt. Men samtidigt så vet man ju att alla dör någongång, men så är det ju hemskt att det var tvunget att ske så här. Samtidigt har hon tur, för hon har inte mått dåligt nu under sjukhusvistelsen. Tumörerna i huvudet har satt sig så att hon är gladare och "piggare" är hon varit på många många år. Mormor som aldrig brukade gå ut förut pratar om att åka till Åland med hela familjen. Såklart är inte mormor helt klar, dvs att hon kan vara virrig och säga konstiga saker. Tex en gång glömde hon att jag hette Sandra och trodde jag hette Isabel. Hon visste att det var jag, det förstfödda barnbarnet som går i gymnasiet, men hon blandade ihop namnen. Men jag tycker att det är lite bra det med, för då slipper hon sitta och tänka på att hon är sjuk och att hon kommer dö, för hon förstår det inte. Jag har accepterat det nu, det som nästan är jobbigast är tanken på att mormor ska försvinna. Något annat som är lite jobbigt är att man nästan bara väntar på att hon ska försvinna. Man kan liksom inte börja sörja, inte börja försöka gå vidare. Man står liksom stilla i allt. Som mamma säger, livet är på paus. Men för mig kan det inte stå på paus, för jag går i skolan. Så det är kämpigt imellanåt. Vad jag hoppas är att mormor kan få komma till ett sjukhem. Hon tycker det är lite tråkigt på sjukhuset, finns inte så mycket att göra. Hon pratar ofta om "när jag kommer hem". Men hem kommer hon inte få åka, hon kan inte ta hand om sig själv. Mamma och andra släktingar är så klart hos henne varje dag, och hon lider inte. Denna vecka håller dem på att ge henne strålning.Nu blev det en hel del text, men det är lite skönt att skriva faktiskt. Jag tycker fortfarande det är svårt att prata om det, men att skriva fungerar bra.Lite hårda nyheter kanske, men kände att jag borde berätta.



Jag minns hur vidrig jävla svårt det var att skriva det där. Att berätta för någon som inte visste alls. Alla här hemma som kände mig visste ju, åtminstonde delvis..

Usch.. Jag saknar dig mormor.. Och jag har fortfarande inte varit vid minneslunden.. Hjärtat av rosor är sedan länge borta, jag fick aldrig se det på plats förutom på kort..
Vissa av mina val ångrar jag nu, vissa inte.. Men jag vet inte om jag klarat av att göra annorlunda.. Det jag ångrar mest är vårat sista möte.. Jag sa aldrig hejdå..

Miss ya'!

Fick en impuls att gå inte och skriva något här.. Tycker så mycket mer om blogspot än blogg.se (min vardagsblogg)..
Tänker på mormor i princip varje dag..
Saknar mormor varje dag..

Den kittlande känslan i halsen

Det här har nog fått bli min mormor-blogg.. In hit går jag mest för att läsa om hur det kändes för ett tag sen, nu är allt så annorlunda..
Faktumet att du inte finns här längre, mormor, har man nästan vant sig vid. Så fort jag skriver det så stiger det där kittlande, jobbiga trycket i halsen och ögonen tåras. Jag ser dig framför mig. För även om det känns som att jag vant mig så har jag inte det.. Det är inte lika ständigt påminnande, men det kommer nog dröja länge innan jag kan förstå och acceptera att jag inte kommer få träffa dig mer..
Det är inte så att jag inte tänker på dig, för det gör jag nog varje dag. Och att ha dig där uppe är inte helt värdelöst, även om jag tusenmiljoner gånger hellre hade haft dig här hos mig. Du hjälper mig, jag vet det. Jag söker mig till dig när det är som jobbigast, och då hjälper du mig. Det har jag fått bevisat för mig under den senaste veckan <3

Just idag har mina tankar funnits mycket hos en familj som nu i januari förlorat sin son/bror Linus. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att förlora sitt barn.. I såna här stunder känns mina problem så sjukt små i jämförelse och jag är bara glad över allt jag har. Tre sekunder senare hoppar mina problem upp i mitt ansikte och blir jobba igen. Men jag har förstått att så är det. Alla problem är jobbiga, stora som små. Man har dem hela tiden, mer eller mindre jobbiga. Man måste bara komma på vad man ska göra åt dem.. Vilket inte alltid är så lätt..

Jag saknar dig mormor.
Mormor, mormor, mormor. Det skrivna ordet har fått en annan betydelse än bilden i huvudet och känslan i hjärtat. Det skrivna ordet betyder frånvaro, opersonligt och bara fel.. Bilden och känslan är kärlek, saknad och rätt. Så rätt det kan bli under omständigheterna iallafall.

Jag har många gånger tänkt på sista gången vi pratade innan du blev sjuk. Det var nog det djupaste samtal vi någonsin haft.. Du öppnade dig för mig och gav mig svar på frågor jag aldrig vågat fråga. Önskar vi hade haft tid för fler såna.. Jag tänker också mycket på tumörerna i hjärnan. Var det dem som styrde, som fick dig att öppna dig så? Du brukade annars vilja skydda mig från den farliga världen, men nu pratade du om det vi aldrig nämnt förut.
Vad spelar det för roll egentligen?

Jag önskar att jag inte var så bekväm med att sätta mina känslor i bokstäver.. Då kanske mina texter här skulle kunna vara lite fina eller till någon nytta.. Men nu bara skriver jag allt som ploppar upp i huvudet.. Måste vara försiktig så att jag inte svävar iväg, och sen när jag läser detta igen så förstår jag inte vad jag skrivit om..

Nu ska jag sova.. Kommer ihåg när du kramade mig i drömmen och jag vaknade och det känndes som att jag blev kramad.. Ska tänka på det, och så kanske jag efter en vecka full med mardrömmar slipper dem..

Jag älskar dig, såå jättemycket. Älskade älskade. Tänder ett ljus för dig imorgon i kyrkan. Kramar, din Sandra <3<3

Half-baked..

.. kallas den godaste glassen EVER! Ben&Jerry's, hyfsat ny, helt amaaaazing! :D
Sitter alltså och käkar glass nu! Mums!
Ikväll kanske jag går ut och träffar Leah&Pop, om jag pallar. Annars stannar jag i sängen och kollar på Lost! :)
Igårkväll var jag hemma hos Pop och spelade monopol med honom och Emil. Gick åt helvette för mig :)

PUSS

Småkall med träningsvärk

Dagen blev bättre. Mamma kom hem, jag fick skratta lite. Träffade Leah och åkte hem till Pop, jag fick skratta lite till. Så nu är jag gladare :) :)
När vi skulle hem från Pop så missade vi rätt tunnelbana så vi tog nästa till Tp istället och promenerade hem! Mysigt!
Men nu är jag lite frusen så ska kasta ner alla kläder från sängen, snurra in mig i mitt täcke och somna till en film! Myyyys! <3

PUSS